Vi vet alla att vår tid på jorden inte är evig. Ändå är det svårt att förstå att man åldras och till slut kommer att . Det finns många andra ord för döden. Han eller hon har gått bort, gått hädan, kolat vippen, is no more osv.
Här i Sverige pratar vi inte så mycket om döden och de flesta känner säkert en oro inför den och kanske till och med har svårt att leva i nuet på grund av det.

Vi lägger våra döda i en kista och begravningen sker oftast i en kyrka.Blomsterarrangemang och kransar ligger framme vid kistan och prästen pratar lugnt om den avlidne, livet och döden. Människor är svartklädda och gråter. Vetskapen om att man aldrig mer kommer att träffa den avlidne blir väldigt påtaglig och man känner stor sorg. Efteråt går man till en möteslokal i kyrkan eller en restaurang för kaffe. Efter en kanske tung stund i kyrkan, möter man nu alla släktingar och samtalen blir lite ljusare. Människor pratar minnen och sakta börjar det lätta något i hjärtat. Man får faktiskt skratta och vara glad en stund, trots att någon har dött.

Tiderna förändras och idag står det ofta valfri klädsel i dödsannonsen nu för tiden. Det är inte längre kors i annonserna i tidningarna, utan det är hundar, blommor, segelbåtar eller andra symboler som passar den avlidne. Idag är det vanligt att man som medmänniska skänker en slant till någon välgörenhetsorganisation eller föreningen i samband med begravningen. Man ska inte vara rädd för döden och inte heller rädd för att prata om den. Om du har en vän eller kollega på jobbet som precis har förlorat en anhörig. Prata med personen i fråga och framför allt fråga och lyssna. Skicka blommor hem till den som precis har mist någon. Det känns alltid skönt att veta att man har vänner som tänker på en, då man är lite chockad och kanske handfallen inför vad som sedan måste göras. Begravning, administrativa saker, informera vänner och bekanta. Boende, arv och släktingar.

Det är inte bara vi människor och djur som kan , även växter kan vissna och dö och materiella saker som ett bilbatteri, kan vara helt dött. Men måste döden vara en sorglig händelse? Kan man inte försöka att göra döden mer till en del av livet? Hur begraver man sina nära och kära i andra länder och världsdelar? Frågorna är många.

Här kommer några länkar:

www.fonus.se
www.ignis.se
www.interflora.se 
www.stadsmissionen.se
www.lakareutangranser.se
www.hjart-lungfonden.se
www.cancerfonden.se